- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
8

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Adolph, som fann sig intresserad af samtalet med torparen.
»Var inte rädd du, utan tala ärligt om allt för mig.»

»Ärligt, herre. Ja ärligt har jag alltid handlat, och
ärligt skall jag också handla till mina döddagar, det kan
ni vara säker på.»

»Nå, tala då?»

»Jag har ingenting att säga. Dottren min har ju sagt
allt.»

»Ja, att döma deraf så lär grefven inte vara god att handskas
med.»

»Åh, det är inte så farligt, bara han finge vara i fred.»

»Får han inte det då?»

»Nej,»

»Hvarför?»

»Ack, herre. Det finnes öfverallt afundsjuka menniskor,
och en sådan är Ola Jönsson. När han inte kunde få dottren
min till äkta, så svor han på att äta ut mig, och det
har nu lyckats honom. Herre ; det finnes ingenting • skamligare
och farligare än tissel och tassel, det vet jag bäst
sjelf.»

»Men, far,» inföll den unga flickan, »den vänlige herrn
har ju lofvat att ställa allt till rätta åt oss. »

»Ja, det var sannt det, herre; men hur skall det gå
till?»

»Jag skall tala med kungen.»

Ett tviflande leende sväfvade på torparens läppar då
han svarade:

»Kungen! Inte lär han bry sig om en fattig torpare.»

»Men,» inföll återigen den unga flickan, »om inte kungen
vill hjelpa dig, far, så både vill och kan drottningen
det. Jag har hört sägas att hon är så god och hjelpsam
mot alla, som äro i betryck. Vill inte ni, herre, tala med
henne, så skall jag sjelf göra det.» •

«Du, mitt barn,» utbrast fadren till hälften förskräckt.
»Du tala med drottningen?»

»Ja, just jag! Jag är inte rädd af mig, det vet du far!»

»Var lugn du, flicka,» inföll nu Gustaf Adolf, »jag
skall sjelf tala både med konungen och drottningen.»

»När?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forsengel/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free