- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
11

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


»Sagt upp honom, sagt upp honom», mumlade han
för sig sj elf, men så högt att Gustaf Adolf tydligt hörde
det.

»Ja, nu hör jag att ffi förstått mig. Får jag också
veta skälet?»

»Min förvåning stiger med hvarje fråga ers majestät
gör.»

»Och min förvåning stiger också med hvarje svar som
jag får. Nog af, grefve M., ni har låtit föra er bakom ljuset
af Ola Jönsson, som svurit att hämnas på Anders Larsson
och hans dotter derför att hon icke vill bli hans hustru.
Är detta rätt och ädelt gjordt?»

Grefven skiftade många gånger färg vid dessa konungens
ord. Han kunde ej uthärda de skarpa blickar, som
Gustaf Adolph gaf honom. Slutligen sade han icke utan
en lindrig darrning på rösten:

»Om jag blifvit förd bakom ljuset, så delar jag många
andras öde. Ingen är ofelbar, ers majestät.»

»Det vet jag nog, men det hade varit er pligt att först
undersöka saken innan ni dömde.»

»Jag skall göra det ytterligare när jag kommer hem.
Men tillåt mig en fråga, ers majestät.»

»Gör den.»

»Men den är djerf.»

»Gör ingenting till saken. Fram med den!»

»Hur har ers majestät fått reda på denna sak?»

Konungen betänkte sig några ögonblick. Derpå sade
han:

»Låt det vara min hemlighet så länge, min bäste grefve.»

Tanken på den vackra torpardottren hade med ens drifvit
bort vreden ur konungens hjerta. Han var till och med
blid att se på, när han derefter sade:

»Lofvar ni att ej omtala mitt äfventyr för någon, hvem
det än vara månde, så skall jag berätta det för eder.»

»Ers majestät har mitt hedersord derpå.»

»Godt, då skall ni också hjelpa mig till rätta med en
annan sak.»

Konungen omtalade derefter huru han råkat vilse i skogen,
samt på hvad sätt han träffat på den’ vackra torpar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free