- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
12

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flickan, deras samtal med hvarandra och slutligen ankomsten
till Anders Larssons stuga. Han slutade sålunda:

»Flickan tyckes ha anlag för sång.»

»Stora anlag, ers majestät. Skall någon dans eller ett
gille komma till stånd, så är det hon, som sjunger och
muntrar alla, och i kyrkan höres alltid hennes klara stämma
högt öfver alla andras.»

Konungen försjönk för några minuter i ett djupt eftersinnande.
Jägarskaran hade under tiden anländt till planen
framför Haga slott.

»Min bäste grefve,» sade Gustaf Adolf, då han såg
drottningen närma sig. » Icke ett halft ord förstår ni. Flickan
får ej heller veta att det var mig, som hon råkade i
skogen. Skulle hon fråga er hvem det var, så kan ni ju
alltid hitta på ett namn, eller hur?»

»Skall ske, ers majestät.»

»Nå vidare. Flickans öppna sätt behagade mig. Hvem
vet om det icke kan bli något stort af henne med tiden.
Så der undangömda i naturen ligga oftast de renaste och
ädlaste perlorna. Förbered ni henne på, att hennes bana
kan ändras, men endast på ett hederligt sätt. Jag vill icke,
att den minsta skugga skall falla hvarken på henne eller
mig.»

Man må tillvita Gustaf IV Adolph hvilka fel som
helst, envishet, stolthet, öfverspändhet, det är sannt att dessa
slumrade inom honom vid hans tillträde till regeringen, men
så snart det rörde hjertats ädlaste och renaste känslor, var
han sjelf ren som ett barn. Hos honom kan man icke spåra
det lättsinne, som annars utmärkte hans samtida regenter.

»Glöm icke vårt aftal», sade han och nickade betydelsefullt,
då drottningens ankomst måste afbryta det enskilda
samtalet.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free