- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
14

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


»Besynnerligt! Hur så?»

»Jo, du har ju alltid tillförene kommit med otidigheter
både mot mig och tösen.»

Ola teg en stund, och han tycktes mäkta skamflat öfver
det emottagande han rönte. Sedan han en stund förläget
tummat mössan mellan fingrarne, sade han :

»Ja så, det är på det viset —• ah, var nu inte ond
på mig, Maria lilla, det skall nog bli så bra oss emellan,
bara vi få det som vi önska. — Si det är på det viset att
— att —»

»Att Ola är drucken i dag igen, ja», afbröt Maria då
friaren tog ett par snedsteg.»

»Drucken... neej; den, som säger, det, han ljuger.
Men vid sådana här färder, måste man naturligtvis ta en
liten styrkedryck, och . . . !»

»Och den har blifvit större än Ola kunnat tåla», afbröt
den vackra flickan för andra gången.

»Nej, si, det var då en evinnerlig lögn», menade Ola
Jönsson och kryade till sig allt eftersom vreden började få
makt med honom. »Min afsigt, redeliga afsigt vill jag säga,
är att nu få ett bestämdt svar af Maria. Si, det är så,
att grefven kommer hem från Haga i dag, och då skall det
afgöras hvem som skall ha detta torp, du förstår, Anders
Larsson, antingen blir det du eller jag, du förstår.»

»Och vid dessa ord blinkade Ola småslugt men på
samma gång ondskefullt.

»Ja, jag förstår nog din mening, Ola Jönsson», svarade
Anders lugnt till en början, »men hvad bryr jag mig
om den. Behåll du den för dig sjelf.»

»Du är morsk ännu?»

»Ja, som du ser! Jag har intet ondt gjort och att
jag intet vill gifva min dotter åt en fyllbult och en elak
menniska, det skall ingen misstycka. Gå din väg ; här har
du alls ingenting att göra!»

»Jaså, du kör ut mig också», utbrast Ola ilsket, under
det han knöt händerna. »Det skall du inte ha gjort
för intet.»

»Ja, gå bara, annars . . .»

»Annars?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free