- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
18

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Grefvinnan meddelade lieime också någonting annat,
som kom hennes ögon att stråla, och då hon ensam återvände
till hemmet, vidrörde hennes fötter knappast marken.
Hon dansade hela vägen, under det hon gång på gång utropade:

»O, hvad hon är god; jag får lära mig sjunga riktigt!»

Vid ett vägskäl såg hon Ola Jönsson komma emot
sig. Han hade nyss träffat grefven, och af honom erhållit
er välförtjent skrapa för sitt dåliga handlingssätt. Då han
nu på afstånd varseblef Maria, tog han skamflat af en annan
väg inåt djupa skogen.

*



V.

Grefvinnan hade lofvat Maria, som egde en utomordentligt
vacker och fyllig röst och hos hvilken mycken
musikalisk känsla var nedlagd, att hon skulle få lära sig
att sjunga. Det grefliga paret ville sjelf bekosta hennes
uppfostran.

Några år förut hade en fransk flykting anländt til]
Stockholm och uppehöll sig med att gifva undervisning såväl
i språk, som musik och sång. Han bodde vid Drottninggatan
och till honom gick Maria dagligen, samt var en
af hans mest påpassliga och flitiga lärjungar. Dessutom
var hon nästan hvarje söndag uppkallad till »herrgården»
för att sjunga för ortens herrskaper, och hon gjorde det
med en smak och en känsla, som gladde alla.

Fredrika Wilhelmina, Gustaf IV Adolphs sköna gemål,
trifdes ej väl i Sverige. Hon kunde hvarken med
landet eller folket, hvars sympatier för henne också hastigt
aftogo, i samma mån som man insåg att hon egnade mindre
kärlek åt sitt nya hemland. Särskildt hufvudstadens befolkning
återgäldade henne detta i rikt mått. Knappt någon
helsade på drottningen der hon färdades fram.

Denna mindre goda föreställning om sitt nya fädernesland
gjorde att drottningen tidt och ofta drog konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free