- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
22

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


»Det skall hon nog fåa sota för», ropade Here röster
om hvarandra.

Ett stycke afsides från denna folkhop stod en ung och
vacker flicka, stödd på ett äldre fruntimmers arm. Den unga
flickan var blek och kastade ofta oroliga blickar åt det håll,
hvarifrån de väntade skulle komma. Hennes oro gaf sig
också luft i dessa halfhögt uttalade ord:

»Herre Gud, de måtte väl ej göra honom något illa.»

»Åhnej», svarade den äldre damen. »Han har ju dessutom
en stark vakt till sitt beskydd.»

»Men, jag är så rädd derför», suckade den unga flickan.

Af dessa ord har läsaren förmodligen redan gissat sig
till hvem hon var. Det var Maria Stern, såsom hon kallade
sig. Efter fullbordade studier för den franske läraren
blef hon genom grefvinnan M—s bemedling antagen såsom
lärarinna i sång och musik i ett förnämt hus i Linköping.
Länge tvekade hon, om hon skulle lemna den gamle fadren
ensam, och länge motstod hon derför också alla grefvinnans
påverkningar.

Men ungefär ett år förrän vi på nytt gjort hennes bekantskap
i Linköping dog plötsligen Anders Larsson. Med hans
frånfälle återgick torpet till »herrgården» igen och Maria
var således utkastad utan hem och skydd i verlden. Så
mycket större skäl för henne nu ^att antaga den plats, som
hon af dotterlig ömhet så länge försakat, och som lyckligtvis
ännu stod öppen för henne. Hon gick till grefvinnan,
och kom, så att säga, i »grefvens tid», ty platsen höll på
att tillsättas just då.

Maria blef naturligtvis antagen, och sedan hon sålt
bort det lilla enkla bohaget, reste hon till sin
bestämmelseort. En enda sak gjorde hon sig icke af med och det var
den stora Karl XILtes bibel, som gått i arf inom slägten,
och ur hvilken hon som barn läsf så mycket och lärt att
Gud är mäktig, god och barmhertig. Den var ett alltför
heligt minne, att hon skulle kunna göra sig af med densamma,
och derför tog hon den med sig.

Hennes nya herrskarinna, den i hvilkens sällskap hon
gått ut för att s6 det olyckliga konungaparets intåg, kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free