Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär tjugu år före den liär skildrade tiden innehades
nämnde värdshus af en man, som för sin utomordentliga
förmåga att upptäcka resenärer, dem han lockade in i
värdshuset och sedan plundrade, hvarefter han lät deras
döda kroppar försvinna i Rhen, benämdes » Örnen. » Hans
blick var så pröfvände och skarp, att han redan långt uppe
på berget kunde igenkänna de ankommande, om det var
mödan lönt att göra sig besvär med dem.
Det var endast de rike som han höll sig till. De fattige
i trakten hade i honom- en beskyddare, och det var
derföre som lagens arm aldrig nådde honom.
Hvem hade sett honom plundra någon? Ingen. Hade
han ej alltid varit ytterst vänlig och förekommande mot alla?
Jo, om dagen, då någon såg det. Tog han mera i betalning
än andra? Nej icke öppet, han var då tvertom blyg
och yttrade mången gång rädsla öfver att den resande kunde
finna sig stött och missnöjd öfver hvad han begärde.
Detta tillvägagående insöfde alltid de främlingar som
kommo till »Örnnästet» i den största säkerhet, men då natten
sänkt sig öfver jorden, då var det »Örnen»,.som spände
sina skarpa klor i offren och släppte dem icke förr, än han
mottagit deras sista andetag.
Ibland, så besynnerlig var »Örnen», roade det honom
dock att låta rika och ansedda familjer oantastade resa ifrån
sig. Då han var ense med sig sjelf härom, uppbjöd han
hela sin förmåga, att tillfredsställa deras anspråk, utan att
derför taga större betalning än vanligt. När dessa resande
derefter kommo hem, underläto de for den skull icke, att
på det fördelaktigaste utmåla värdshuset »Örnnästet», och
blefvo i följd deraf omedelbara orsaker till mångas fördert
»Örnen», som sålunda lekte med menniskolif, skulle
också, såsom rättvist var, få en våldsam död.
En ruskig afton hade en sachsisk adelsman kommit
till »Örnnästet.» Värden, som icke på länge haft något
besök, emedan den tiden började närma sig, då strömmen
af resande mer och mer förtunnades, var icke vid godt humör.
Sachsaren sväfvade för den skull i dödsfara.
Han måtte också ha anat detta, ty i stället för att gå
till hvila i det rum, som blifvit honom anvisadt på ena gaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
