- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
31

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Båten hade emellertid af stormen drifvits ut i floden.
Der kämpade nu de båda männen en förfärlig kamp, under
hvilken den lilla farkosten kantrade så att båda de kämpande
störtade i floden.

Ingen af dem var simkunnig, och det dröjde således
icke länge, förrän båda neddrogos i djupet.

Så slutade »Örnen», men hans son mottog i stället
värdshuset. Han hade visserligen icke fadrens onda sinnelag
i så hög grad, men att det äfven under honom icke
var så väl bestäldt med säkerheten i trakten, det visste hvar
och en.

*



En vårafton- år 1837 kommo tvenne personer, klädde
såsom jägare, till »Örnnästet.» Den’ yng.ste, som tycktes
vara husbonden och. i sitt sätt och uppträdande hade någonting
kallt och stelt, var en lång och mager herre med starkt
markerade anletsdrag. Hans följeslagare deremot var äldre
och af en undersätsig kroppsbyggnad.

Han gick rakt fram till värden och sade:

»Finnes här mat och dryck? Vi äro hungriga.»

»Ja», svarade värden, under det han smilande bugade
sig.

»Och ett ensamt rum?»

»Det också. Men, hvem är det som skall ha rummet?
Du förstår’ väl att jag är nyfiken att få veta det?»

»Öfverste Gustafsson», svarade den undersätsige.
Värden upprepade det för honom så besynnerliga namnet,
och sade derpå:

»Om herrarne vilja hålla till godo med hvad huset
förmår, så . . .

Han slutade ej meningen utan gjorde • en rörelse att
stiga in.

Då öfverste Gustafsson, i hvilken vi igenkänna f. d.
Gustaf IV Adolf, tillika med sin tjenare inträdde i samma
rum, der striden stått mellan den nuvarande värdens
fader och den sachsiske adelsmannen, kastade han sig utmattad
på den rankiga sängen och djupa suckar trängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free