- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
34

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Då är det väl också sannt, att han skilj t sig från sin
gemål?»

»Ja, beklagligtvis!»

Den förste frågaren skulle just taga till ordet då ett
skott från den närmaste bergshöjden afbröt honom.

En vacker stenget kom fram med vindens hastighet,
gjorde några besynnerliga hopp och föll död ned icke långt
ifrån kammarherren och hans sällskap.

»Hur barbariskt ändock, att förfölja så ädla djur», klagade
fru von Pfülen och dolde ansigtet i händerna. »Vore
jag maktegande, skulle jag helt enkelt förbjuda en dylik
jagt.»

»Min bästa fru friherrinna», sade den ene nordtysken,
»om ni förbjöde den, skulle jagten blifva så mycket mera
eftersträfvansvärd ty ni vet väl att den förbjudna frukten
alltid smakar bäst.»

Friherrinnan ämnade just svara då tvenne personer,
som uppenbarade sig på den ofvannämnda bergshöjden, ådrogo
sig allmän uppmärksamhet.

Maria hade genast i den högreste igenkänt öfvefste
Gustafsson. Eör andra gången kände hon huru den förrädiska
rodnaden ånyo uppsteg på kinderna.

För den skull lemnade hon sällskapet på en stund.
Besynnerliga känslor började uppstiga i hennes bröst. Aldrig
förut hade hon gjort sig reda för sina känslor, men i
dessa ögonblick kände hon med sig sjelf, att den olycklige
monarken icke var henne likgiltig. Eör henne stod nu så
lifligt de fordna dagar af glans och makt, då Gustaf IV
Adolph var en envåldsman i Sveriges rike och kunde
befalla öfver nationens ve eller väl. Dess väl hade han
icke befordrat, men genom hans handlingar hade ett tusenfallt
ve kunnat komma öfver det svenska folket.

Men den unga flickan kunde oaktadt dessa vexlande
minnen icke känna någon harm emot den olycklige konungen.

Hur mycket hade han ej gjort för henne 1 Utan honom,
hvad hade hon sjelf nu varit. Kanske olycklig för
hela lifvet. Hur skulle hon då kunna döma honom hårdt?

Stengetsjägarne kommo emellertid närmare, i akt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forsengel/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free