- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
35

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mening att bemäktiga sig bytet, men då de framkommo
hade redan det bergstigande sällskapet samlat sig omkring
det redan döda djuret.

Då öfverste Gustafsson tillika med sin gamle trotjenare
närmade sig, igenkände han genast kammarherre von Pfulen
och studsade i början tillbaka vid anblicken af honom.

»Ni här, herr von Pfftlen,» sade han, antagande en
viss till tvungen hjertlighet, som illa harmonierade med den
yttre stoltheten i hans anletsdrag, »jag hade icke väntat att
få se eder här, aldraminst nu, då ni kanske väl behöfves i
Karlsruhe.»

Det låg en icke så liten ironi i dessa ord.

Gustaf Adolph hade redan varseblifvit Maria Stern.
Hans ögon fäste sig en stund med ett nästan intetsägande
uttryck på den unga flickans ansigte, men plötsligt fingo
hans drag en ovanlig liflighet, han gick raskt fram till hénne
och räckte henne handen, i det han sade:

»Icke trodde jag, att vi skulle träffas här. Hur kommer
det sig?».

Marias förlägenhet lade sig efter en stund. Den gamla
vördnaden för den fallne monarken var ännu qvar, hon
svarade under en djup nigning:

»Ödet har så fordrat ers — — ers — — —.»

Maria hade uttalat dessa ord så lågt, att endast Gustaf
Adolph hörde dem. En rörelse af honom var nog att afbryta
henne.
»Vi återse hvarandra,» sade han raskt.
»Kanske,» hviskade hon, men — — — men — — —.»

»Skall ni resa snart?»

»Troligtvis.»

Efter ytterligare några särskilda meddelanden inbjöds
Gustaf Adolph att stanna qvar hos sällskapet, och han gjorde
detta så mycket mera, som han var trött efter jagten och
behöfva hvila. Dagen förflöt derefter angenämt och då
den korta skymning, som plägar utmärka Södern, föll på,
stod hela sällskapet vid värdshuset »Örnnästet,» för att inmundiga
en tarflig måltid. Den kryddades dock af godt
och oskyldigt skämt, hvadan tiden för de fleste gick ganska
fort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forsengel/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free