- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
39

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med om svåra åskväder, och nog har jag hört kanondunder,
som kunde spräcka örhinnorna, enkannerligen vid Virta bro,
men aldrig i min dag har jag sett större eldmassor och
hört ett värre brak än just den der aftonen efter den vackra
dagen. Ja, nådige herre, jag ser att ni ger mig rätt! Var
det inte förskräckligt! Så kan det äfven nu — — —.»

Gustaf Adolph atbröt honom tvärt med dessa ord:

»Och jag har aldrig hört någon värre pratmakare än
du. När du kommer i gång, så är det alldeles som om
det runne vatten ur ett såll. Du slutar då aldrig ! »

»Jaså, ni är missnöjd,» svarade Jakob stött. »Ja, då
tiger jag. Annars vet ni väl, att det är rena välmeningen,
som dikterar mina ord.»

»Nå, så fram då med den andra omständigheten 1 »

»Ni har ju, nådige herre, en längre tid känt er illamående.
Skulle det då ej vara klokare att ni hölle er
hemma och ginge tidigt till sängs ända till dess illamåendet
hunne gå öfver? Tro mig, den nu rådande nattkylan är inte
att leka med. Den kan snart skaffa er en dödlig förkylning
och — — —.»

Gustaf Adolph kunde ej annat än le då han hörde-
Jakobs skäl, men han måste dock inom sig erkänna, att de
hade grund, för sig. Sedan åtta dagar tillbaka hade han
nemligen känt sig ganska illamående.

Den medfödda misstroheten hade dock slagit alltför djupa
rötter hos honom, att han skulle rätta sig efter en annans,
helst en simpel tjenares åsigter.

Efter det han en stund ifrigt gått fram och åter utanför
»Örnnästet,» sade han, i det han ställde sig framför
Jakob och fixerade honom skarpt:

»Jaså, du tror då att resan kan bli skadlig för mig?»-

»Ja,» svarade tjenaren, glad öfver att hans herre nu
ändtligen tycktes taga reson.

»Men,» fortfor öfversten, »om jag klär på ,mig väl, så
är det väl ingen fara. Ja, det må bli dervid! Min kappa
är lång och varm, och insvept i den skall jag trotsa kölden.
Du har väl läst eller hört talas om, huru konung Karl XII
brukade, klädd i en tunn rock midt i vintern, vada genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free