- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
40

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snödrifvorna och sofva i sitt tält. Skulle jag vara sämre an
hanl Nej — — — nej!»

Jakob vände sig bort under det han tänkte för sig
sjelf:

»Anfäkta och regera! Nu har han fått sin tvärviggsnatur
igen, och då är det omöjligt att få bugt med honom.»
Högt sade han, under det hans ansigte utvisade den största
nedslagenhet:

»Som ni vill, nådige herre,» men glöm inte att det är
jag, som varnat eder.»

»Jag sköter mig sjelf,» muttrade öfversten buttert.
»Gå nu in till värden och säg till att jag vill ha den största
båten.»

»Efter några ögonblick kom Jakob tillbaka med detta
besked:

»Von Pfülenska familjen hade tillsammans med det
öfriga sällskapet redan dagen förut tingat på den största
båten och begifvit sig af för nära en timme sèdan.»
»Nå, då få vi nöja oss med den mindre,» svarade öfversten,
misslynt öfver motgången.

»Den mindre!»

»Ja, just den mindre! Har du inte begripit ännu, eller
har du mistat förståndet!»

»Men, nådige herre,» utbrast Jakob ängsligt och knäppte
bedjande båda händerna öfver bröstet. »Besinna då i Herrans
namn, att den der lilla byttan, som knappt förmår bära
två personer, med största lätthet skall kantra äfven för den
svaga bris, som nu blåser. Jag vill — — —.»

»Det var då märkvärdigt hvad du nu för tiden är bekajad
af motsägelselusta,» afbröt öfversten hetsigt, »Gå
genast in och säg till värden att jag tar den mindre båten.
Vill du sedan inte följa med, så begifver jag mig ensam
åstad.»

»Det förbjude Gud,» mumlade Jakob för sig sjelf, under
det han med dröjande steg gick in på värdshuset. »Oh,
han har visst blifvit galen igen. Men äfven om det skulle
bli min död, släpper jag ej ut honom ensam. Han kan ju
inte en gång styra en båt, mycket mindre sköta seglen.»

En stund derefter kom Gustaf Adolph, iklädd sin långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free