- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
45

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


»Kom oss ej nära,» skrek Jakob så högt hans lungor
förmådde. »Om vi stöta ihop, så är det förbi med oss.»

Von Pfülen och hans sällskap hörde visserligen den väl
behöfliga varningen, men det var nu för sent att förekomma
olyckan.

En väldig brottsjö kom framrullande med hiskelig fart
och med ett hemskt dån, tog den lilla farkosten på sin rygg
som om den varit en boll och slungade den med en sådan
kraft emot den större båten, att alla deri varande tumlade
om hvarandra.

Vid sammanstötningen omhvälfdes den mindre farkosten.
Två skri af förtviflan hördes derifrån. Det ena anskriet
tystnade genast då gamle Jakob, som blifvit insnärjd i ett
tåg, gick till bottnen med farkosten.

Kämpande med förtviflans krafter höll sig Gustaf Adolph
uppe.

»Fort, en lina till honom,» skrek von Pfülen.

Linan kastades. Öiversten grep krampaktigt efter densamma,
men släppte den genast. Han hade icke nog krafter
att hålla sig fast i den.

»Se der är han igen,» skrek en af roddarne och pekade
på ett hufvud invid båtkanten.

Maria, som satt närmast lutade sig öfver relingen och
lyckades få tag i bufvudet. Hon var dock för svag att
sjelf draga upp den drnknande. Med tillhjelp af von Pfiilen
lyckades det dock.

»Min Gud, han är visst död,» snyftade Maria Stern
oah betraktade med tårfyllda ögon Gustaf Adolphs bleka
drag.

Men i samma ögonblick höjde en tung suck hans
bröst.

»Han lefver,» utbrast fru von Pfiilen. »Gud låte oss
snart komma till värdshuset. Der skola vi gifva honom all
den hjelp som han nu är i behof utaf.»

Ungefär en timme efter olyckshändelsen stodo den
större båtens passagerare åter på det torra. Väl visade
värden ett surmulet ansigte då han fick veta det öde, som
drabbat hans mindre båt, men då von Pfiilen lofvade att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free