Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke är längt aflägsen, då en försoningens engel skall upprätta
hvad som blifvit brutet. Underliga äro ju folkens och
den enskilda menniskans vägar. Skulle det vara omöjligt,
att en af er slägt i en framtid blir i tillfälle att försona
hvad Gustaf IV Adolph brutit? Nej; jag är viss på att
detta ej är omöjligt!»
»Tror du det», hviskade Gustaf Adolph tillbaka, under
det han på Maria fäste en lång blick, i hvilken afspeglade
sig en djup förtröstan.
»Ja.»
»Lägg mig då ned. Jag vill dö i frid. Måtte din
spådom gå i fullbordan — — och jag — —.»
En suck så svag, att den knappt hördes, och Sveriges
fordne konung hade upphört att lefva. Men i dödsminuten
hade han vändt ansigtet mot solen, denna »ljusets källa»,
mot hvilken hans frigjorde ande nu svingade sig. Och i
hans anlete lästes frid; kanske den frid, som han kände
vid dessa Marias profetiska ord:
»O, jag känner i dessa ögonblick, att den tid icke är
långt aflägsen, då en försoningens engel skall upprätta hvad
som blifvit brutet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
