Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. kap. Grottor och gamla gravar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprang en källa fram. Så uppstod den plats, som nu kallas
Ivu.»
En annan liten saga från dessa indianer handlar om
en boaorm.
»Det var en gång några ava[1], som sågo en boaorm
ligga på ett högt berg. Ett av ormens fjäll lyste som
silver. En av indianerna smög sig fram och fattade
i det glänsande fjället men fastnade. En annan sökte
rycka loss honom men fastnade också. På det sättet
fastnade en hel mängd indianer. Ormen slukade dem alla. I
ormens mage funno de stora hus och rika handelsbodar.
Dessa indianer förvandlades alla till boaormar. Sedan
dess döda ava aldrig en boaorm.»
Det finnes alltid bland chiriguanoindianerna någon,
som har dåligt brännvinssinne, som vill gräla och slåss.
Lyckligtvis kunna vi i tid lugna de indianer, som då och
då vilja ställa till bråk. Besvärligt är det likväl att supa
och sjunga, så vi äro riktigt glada, när vi följande morgon
lämna Itiroro i sällskap med ett par vägvisare, som
Taraysi skaffat och som skola föra oss till grottan, som
de kalla den målade stenen, »itakuatia». Dessa föra
oss på en smal gångstig över bergen nedåt Chiméodalen.
Där stanna vi i en liten indianby. Våra vägvisare förklara
här, att de inte mera veta, var grottan är. Jag förstår
genast, var sandalen skaver. De vilja ej visa grottan, utan
att de, som bo i denna by, också skola förtjäna på saken.
De anse, att dessa, som bo helt nära grottan, ha mera
rätt att förtjäna på den än Itiroroborna, och man vill ej
stöta sig med grannarna.
Sedan indianerna i byn fått några små presenter, fort-
sätta vi och komma äntligen fram till grottan, som ligger
längst inne i en dalgång, ej långt från en liten bäck.
Vi ha ett helt följe av indianer med oss. De tycka, att det
är säkrare att vara många, ty grottor äro alltid farliga att
besöka för där boende demoners skull.
Den är verkligen värd ett besök. Vi förarga oss likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
