- Project Runeberg -  Forskningar och äventyr i Sydamerika /
36

(1915) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. kap. Grottor och gamla gravar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vårt läger i Ipahuasu, finnes en djup, mörk grotta. Den har
varken indianerna eller mestizerna velat visa oss. I den
grottan bor en stor orm, »boyhuasu». Därinne stå ljus av
guld. Söker man att gå in i grottan, blåser det upp till
storm, och träden slå emot varandra för att hindra en
att komma in. Andra berätta, att grottan bevakas av
demoner, anas.

En indian hade gått på jakt i skogen nära grottan.
Ut ur denna kom en hjort, som han dödade. I djurets
tarmar hittade han hårda, glänsande korn. Han
undersökte dem och fann, att det var guld.

Det är förargligt, att vi inte fingo se den grottan, som
vi voro så nära. Hela trakten synes för övrigt vara rik
på grottor, vilka sysselsätta både mestizers och indianers
fantasi.

Vid Yacundai t. ex., ej långt från Rio Pilcomayo, finnes
en sådan där farlig grotta med dolda skatter. En mestiz
kom en gång ridande en månskensnatt till Yacundai. När
han kom fram till huset, fanns ingen hemma. Han red
till en indianby tätt intill gården. Inte heller där var någon
hemma. Alla hade gått till en stor supfest i närheten.
Han red tillbaka till gården, tog av täckena på sadeln,
bredde ut dem på marken och lade sig att vila, väntande,
att någon skulle komma.

Medan han väntade, hörde han plötsligt ett skrik.
Han ropade, men ingen svarade. Åter hörde han skriket,
som kom allt närmare. Han ropade igen men fick inte
heller nu något svar. Skriket kom ännu närmare. Då fick
han plötsligt se en skepnad med väldigt huvud.
Skepnaden bar en vit kåpa och ett rep om livet.

Förskräckt sprang han upp på hästen och red i väg.
Då han ridit ett stycke, kom han att tänka på att någon
kunde komma och ta hans täcken och rock, som han
lämnat kvar. Han stannade hästen vid porten till
inhägnaden omkring gården i tanke på att alla, som skulle
till huset, måste fram den vägen. Där sadlade han av
och lade sig för att åter vila en stund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:47:48 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsksyd/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free