Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. kap. Till Valle Grande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned i den fina flodsanden, så att man har svårt att få
upp dem igen. Landet är nästan obebott, och man måste
om nätterna ta sig i akt för jaguarerna. En natt
skrämmer en dylik våra mulåsnor, som rusa i väg, och det är
inte lätt att samla ihop dem igen. Natten efter denna,
en härlig månskensnatt, upprepas detsamma. Mulåsnorna
rusa i väg utåt flodstranden. Jag springer ut ur
myggnätet, får tag i min mauser och smyger utefter flodstranden
i hopp att få se jaguaren. Något rör sig i buskarna i
skogskanten. Två kulor skickar jag dit för att skrämma
jaguaren, så att den ej skall komma tillbaka.
Följande morgon går jag för att se, var den gått
fram. Då ser jag, att det har varit jaguarer på två
ben, som ämnat stjäla våra mulåsnor. Det gjorde dem
riktigt gott att höra mauserkulorna vissla om öronen. Vi
få sedan veta, att medlemmar av ett band av
boskapstjuvar, som blivit upptäckt i Valle Grandetrakten, rymt
den här stigen, där sällan någon går fram.
Vi gå över Rio Grande, en flod, som vi i slutet
av resan långt härifrån åter skola göra bekantskap med.
När man rider utmed denna flod, undrar man över
orsaken till att trakten är så gott som fullständigt
obebodd. En tillfälligt bebodd hydda är allt, vi se här.
Intill denna slå vi läger. Berg har feber, och även jag
är sjuk. Min hustru och vägvisaren, en mestiz från
Lagunillas, sköta både mulåsnor och matlagning.
Vegetationen är här mycket rik, skogen är yppig,
tät och storstammig. Flodstränderna äro kantade av de
för nordöstra Bolivias slättland så karaktäristiska, stora,
vackra, solfjädersformade pilgräsen.[1] Nederbörden är här
mycket större än söder om Lagunillas. Människorna vilja
likväl inte bo här av fruktan för malarian. De, som
lockats av fruktbarheten att slå sig ned i Rio
Grandedalen, ha aldrig härdat ut någon längre tid. Knotten,
de s. k. marihui, som husera på dagarna, göra livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
