Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. kap. Bland minnen från förincaisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalen. Den mannen var en riktig affärsman. Han var
tydligen ingen indian.
I ett par hyddor bjuder man ut åt mig »örnar».
Det är brachiopoder. En dag kommer en gosse och
säger, att han vet en plats, där det finnes föremål från
incas, som se ut som mynt. Sedan vi kommit överens
om att priset på »guldgruvan» är en kniv, för han mig
dit. Mynten befinnas vara korallstammar. Tillsammans
med dem finna vi även en del andra fossil, bryozoer, en
trilobit o. s. v.
I närheten av vårt läger är en boplats, där vattnet
under regntiden sköljt ut ur jorden en del småsaker, mest
krukskärvor (bild 39). Där släpper jag lös några
småpojkar. För varje hel sak, de finna, få de en liten belöning.
Bland annat hitta de flera helt små stenyxor. Dessa
ha troligen varit leksaker, tappade av de pojkar, som
för århundraden sedan lekte här. Nu hittas de av andra
pojkar, som få leksaker för dem.
Mycket svårt är det att föda mulåsnorna. Den
kornhalm, de få, är dyr och otillräcklig. Därför lämna vi
Holguin och fortsätta till Pulquina, tyvärr tagande med
oss en hel del av lopporna i Holguin.
Jag har hört talas om att i en hydda vid vägen
finnes en egendomlig mortelstöt av sten. Vi stanna där
och börja underhandlingar. Ägaren till stenen är ej
hemma, utan i hyddan finnas bara ett par yngre kvinnor.
Syndigt nog fresta vi dem med granna band och fina
ringar. Tack vare kvinnans svaghet för att vara elegant
få vi mortelstöten. De sköna damerna få väl sedan göra
upp med ägaren.
I Pulquina bor en fin, gammal herre, don Froilan
Arana, som där byggt sig ett jämförelsevis bekvämt hus,
vilket vi gästade, generade över alla de loppor, vi och
framför allt Toy ha med oss. Senor Arana visar oss
den största gästfrihet. Mindre vänligt ser han på våra
mulåsnor, ty här är det mycket ont om foder. På allt
sätt söker han att befrämja vårt arbete. Han kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
