Forskningar och äventyr i Sydamerika / 98 (1915) Author: Erland Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. kap. Bland minnen från förincaisk tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rödaktiga ödlor. Om dem säga chiriguanoindianerna, att
den, som med blotta handen fångar en sådan ödla levande,
får tur hos flickor.

Kaktusskogen är inte tät, men det är likväl inte lätt
att ta sig fram där, ty alla växter ha taggar. Av dessa
ha ett slags kaktustaggar rykte om sig att vara giftiga.

I Saipina äro två brännvinsbrännerier. Det ena äges
av en utomordentligt gästfri man, don Juan Cespedes,
som bor där med sin fagra dotter. Hon är det enda
överlevande av hans nio barn. De andra ha dukat under för
malaria, vilken sjukdom här uppträder mycket elakartad.

Bild 44.

Saipinadalen är fruktbar. Där man lyckats leda
Saipinaflodens vatten in på fälten, växa sockerrören helt
frodiga. Under regntiden tar floden någon gång, när den
svämmar över, med sig stora stycken av dessa sockerfält.
Det är ingen ordning med regnet i tropikerna, endera
kommer det ingenting eller alldeles för mycket. Så är
det nästan överallt i Bolivia.

Vid den ena av spritfabrikerna i Saipina slå vi oss
ned för en tid. Det är inte så mycket för vår skull som
för våra mulåsnors, som kunna få avfall från
brännvinsbränneriet. De behöva få äta sig mätta.

Saipinadalen är högst intressant. Vår första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>