Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. kap. Bland minnen från förincaisk tid - Föreställningar om de gamla grav- och boplatserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan även använda chullpas för att bota sjuka.
Vid ischias är det sålunda bra att gnida in benet med
brända chullpaben. Av brons, funnen i chullpas, är det
bra att göra metkrokar. Det ger fiskelycka. Stenyxor äro
bra att stryka sig i ansiktet med mot vinden, som är
en svår sjukdomsalstrare.
En mera praktisk användning av chullpas är att mala
sönder där funna krukor och blanda pulvret i leran, när
man gör nya lerkärl.
Jag undrar, om det inte är bättre, att en liten del av
de lerkärl, som här påträffas, komma till ett utländskt
museum, än att de stanna inom landet och malas sönder?
Vi finna även här den vitt utbredda föreställningen,
att chullpas blivit begravda levande. De trodde, att det
skulle regna eld, och därför kröpo de in i grottor eller
gömde sig i väl tillslutna lerkärl, och där svulto de ihjäl.
Även möta vi de i bergstrakterna vanliga
föreställningarna om jord-modern, »Pachamama» och om »auquis».
Har man blivit sjuk av Pachamama (svår benvärk), skall
man gå till en korsväg. Där skall man falla ned och
bedja Pachamama om förlåtelse. Under tiden slår
medicinmannen i alla riktningar med ett spö. Åuquis äro de andar,
med vilka medicinmännen ha förbindelse.
Även hällmålningar och hällristningar äro föremål för
fruktan. Från bergväggen nära hällmålningen vid Pucara
hör man ibland »all möjlig musik, såsom trumma och flöjt».
 |
| Bild 61. Detalj ay hällmålningar. Pucara. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
