Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. kap. Incallacta. En fästning, byggd av Inca Tupac Yupanqui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid källorna, där det är farligt att sova, då de röva
den sovandes själ. När ett barn blir sjukt, tro de, att det
förlorat sin själ. De bränna då cocablad, kläder m. m.
vid någon sten eller ute i marken, där de tro, att själen
blivit bortrövad. Coquena, som vi lärde känna hos
mestizerna längre söderut, synes vara okänd. Både
medicinmän och medicinkvinnor förekomma. De kunna
bota på avstånd utan att se den sjuke. Till botandet
hör framför allt offer av coca och brännvin. Aftonen
före Allhelgonadagen sätta de ut mat åt de döda. Ett
slags stora flugor, som komma surrande kring maten, tro
de vara de dödas själar. Naturligtvis ansågo de det
farligt att gräva i ruinerna vid Incallacta. Flera läto
likväl övertala sig medelst den sköna penningen, vilken
quichuaindianerna sätta mycket värde på i motsats till
flertalet andra indianer. Andarna straffade en av dessa
snålvargar med en kraftig diarré.
Längre fram i boken blir jag i tillfälle att tala närmare
om quichuaindianerna.
Det är med stor saknad, vi lämna Incallacta. Som
vanligt är det svårigheten att föda mulåsnorna, som tvingar
oss att söka upp trakter med bättre bete. Här ha de
halvsvultit, och det går inte an. Själva ha vi mått alldeles
förträffligt. [
»Jag skall alltid minnas Incallacta som det goda
matstället,» säger Berg, och jag instämmer. Så hade det inte
alltid varit hos mestizerna i Mizquedalen. De voro inte
så välförsedda som de arbetsamma quichuaindianerna.
Från Incallacta rida vi till det närbelägna Pocona.
Hela slätten omkring Pocona skiftar i ljuslila av
persikeblom. Därifrån fortsätta vi över Arani till Punata, en
stad med nära 6,000 invånare, följande stora vägen till
Cochabamba. Vi måste allvarligt tänka på att komma
ned på slätten öster om Anderna, innan regntiden börjar,
ty stigarna på Andernas östsluttningar äro under regntiden
mycket svåra, och floderna äro ofta omöjliga att vada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
