Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. kap. Över Cochabamba till Covendo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag, när vi gå längs med en brant, söker min
hustru rycka undan en stock, som spärrar stigen, slinter
och blir hängande över branten med huvudet nedåt.
Det är ett mycket otäckt tillbud. Mellan mulåsnorna
försöker jag krypa fram för att nå henne, och det är i
sista stund, jag får tag i hennes fot, som fastnat i en
stubbe. Hon hänger på branten bland palo-santomyror[1]
och intill ett getingbo. Om hon hade ramlat ned, hade
hon med all säkerhet brutit nacken av sig.
När vi få se något jaktbyte och jag skall skjuta,
mumlar Basilio något, skyndar sig att tugga coca och
viftar med cocabladen åt alla håll. Likväl vill jaktlyckan
ej följa mig. Aldrig har jag väl skjutit så fula bommar.
När jaktbytet tryter, offrar han coca, för att Pachamama
skall låta djuren visa sig, men då tryter det ännu mer.
En gång kryper jag på flodstranden för att komma inom
skotthåll för en liten hjort. Uppmärksamt följande hjortens
rörelser märker jag inte en stor, giftig orm, som ligger
mellan stenarna, förrän jag nästan lägger handen på den.
För varje dag, som går, blir vegetationen allt yppigare.
Landet blir mindre kuperat. Odlingsterrasserna i skogen
ha fullständigt upphört. På ett par ställen finna vi stora
stenmortlar, vilka vittna om att även här har varit bebott.
Vi vada för sista gången över Rio Cotacajes, som
förenar sig med Rio Beni, här kallad Rio S:a Elena,
vilkens vänstra flodstrand vi följa, tills vi äro mitt emot
Covendo missionsstation, som ligger på den högra.
Svårigheterna, som mött oss under denna
urskogsvandring, ha varit ganska betydande. Vi ha sålunda vadat
över Rio Cotacajes ej mindre än 101 gånger. Flera gånger
har vattnet varit så djupt, att djuren börjat simma.
Oundvikligt är, att vid dessa flodövergångar en hel del saker
bliva våta. Mycket blir förstört. Viktigt är det därför att
på en sådan färd ha allt väl inpackat. Alla matvaror böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
