Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. kap. Över Cochabamba till Covendo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara inlödda. Själv är man våt hela dagen. Man måste
ständigt vada. Det är vått i skogen. Blir man inte våt på
annat sätt, så svettas man, tills man blir genomblöt. Tack
vare värmen förkyler man sig ej, och man vänjer sig snart
vid den ständiga blötan. På’ kvällen, när man kryper
till kojs, bör man dock plocka fram några torra kläder
att ligga i. Dessa förvarar man bäst i gummisäckar av det
slag, som i Bolivia allmänt tillverkas av gummiarbetarna.
Naturligtvis far allt, som man har med sig på dessa
urskogsvandringar, mycket illa. Kläderna stinka av mögel.
Livet i urskogen här på Andernas sluttningar är likväl
trots alla sina besvärligheter härligt. Värmen är ej
obehagligt tryckande såsom i de torra trakter, där vi varit
och gjort arkeologiska grävningar. Man möter inga fulla
människor, som i bebodda trakter. Det rika växtlivet
kan icke undgå att göra intryck på var och en, som vandrar
fram här. All denna tävlande grönska, som söker sig plats
och kämpar om solstrålarna, är imponerande. Alla dessa
växter, som klänga och hänga i brokigt virrvarr på
stammar och grenar, väcker alltid dens intresse, som är van vid
våra kala trädstammar. Det högre djurlivet kunde vara
rikare; vi ha likväl under denna marsch sett ett och annat,
t. o. m. skogskungen, jaguaren och hans hona. Det var en
dag, då vi skulle slå läger på en flodstrand. De kommo
springaride tvärs igenom karavanen. Den ena sprang
framför, den andra bakom min hustrus mulåsna. Toy tyckte,
det var stiliga kissemissar, och det var med svårighet, vi
hindrade honom att rusa efter. Hela natten efter detta
möte underhöllo quichuaindianerna en väldig eld. Basilio
hade inte riktigt förtroende till sin »compadre»[1], jaguaren.
Dagen innan vi komma fram till Covendo, bryter regnet
löst. Rio Cotacajes sväller till en väldig flod. Det blir
ett oerhört svårt arbete för quichuaindianerna att komma
tillbaka till sina fjäll. De ha rätt i att frukta urskogen.
Vi ha det bättre, ty vi skola framåt och ej tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
