Forskningar och äventyr i Sydamerika / 167 (1915) Author: Erland Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. kap. Sagor från fjälltrakterna - Räven och apan - Räven och ankan - Åsnan och rävarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

apan räven på månen, som speglade sig i vattnet. »Se,
där är osten,» sade apan. »Hur fick du tag i den?» frågade
räven. »Jo, jag band en sten om halsen, och så dök jag
ned,» sade apan. »Så skall jag också göra,» sade räven.
Apan band en sten om halsen på räven, som hoppade i
sjön och som där ännu letar efter osten.

Räven och ankan.

Berättad av en quichuamdian från Choro.

Räven frågade ankan: »Hur kommer det sig, att du
har så gula ungar?» »Jag gräver en ugn, och så hettar
jag upp den. Därefter lägger jag dit ungarna och täcker
väl till. Följande dag tar jag ut dem, och då äro de gula.»

När räven kom hem, grävde han en ugn[1] och sade
åt ungarna att hämta ved. Sedan hettade han väl upp
ugnen, lade dit ungarna och täckte väl till. Följande dag,
när han öppnade ugnen, voro ungarna förkolnade.

Förargad gick räven för att söka reda på ankan. Han
fann henne i en sjö. Mitt ute i sjön sam ankan med sina
ungar. Räven försökte dricka ut sjön, men kunde inte.
När den var riktigt full, gick den och lade sig i gräset.
Där stack gräset hål på magen på räven, så att den dog.

Åsnan och rävarna.

Berättad av föregående.

Det var en gång en mulåsnedrivare, som hade lastat
av sina bördor nära en bergskant. Själv hade han lagt sig
i en grotta. Följande morgon, när han vaknade, voro alla
bördorna kvar, men alla remmar att binda dem med voro
försvunna. Hela dagen sökte han sina remmar men kunde
ej finna dem. På kvällen frågade en av hans åsnor honom,
varför han var så ledsen och vad det var, som han sökte.
Han berättade då, att alla hans remmar voro försvunna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>