Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 11. kap. Quichuaindianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| ELFTE KAPITLET. |
Quichuaindianerna. |
När vi nu lämnat fjällen, skall jag söka att
sammanfatta mina intryck av fjällindianerna,
av de indianer, som tala quichua, det språk,
som härskat i incariket, som talades i
soltemplet i Cuzco. Redan under mina
föregående resor har jag under längre eller kortare tid varit
med dem.
Var och en, som lärt närmare känna
quichuaindianerna, undrar säkert över huru det är möjligt, att
detta folk varit ett erövrarfolk, ty quichuaindianen är feg
i motsats t. ex. till chiriguanoindianen. Han gör nästan
aldrig uppror såsom aymara. Han är tvärtom ytterst
undergiven. Han är ödmjuk mot sin husbonde, fastän han
säkert grundligt hatar herrekasten. Hans mjukhet är
retsam, ty den är lömsk. Det är knärackan, som viftar på
svansen åt den starkare hunden, som den så gärna skulle
vilja bita i hasorna.
Quichua äro ej för stora brott. De bryta sig ej in
i hus och mörda, de överfalla ej vägfarande. De stjäla och
snatta däremot och det riktigt virtuosmässigt. Svåra äro
de ofta som hästtjuvar. Quichuaindianen är lögnaktig, det
vill säga de ljuga systematiskt för att ha fördel av
ljugandet.
Det är underligt med ärlighetens geografi. Oärlighet
är karaktäristisk för stammarna på Anderna, som på
sättoch vis varit kulturfolk, ärligheten är lika
karaktäristisk för stammarna i skogen och på pampas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:47:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/forsksyd/0189.html
