- Project Runeberg -  Forskningar och äventyr i Sydamerika /
196

(1915) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. kap. Till chimaneindianernas land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minsta små. Där finnes bland dem ett slags bruna, som
kallas »sepes»[1], vilka likna våra vanliga stackmyror.
De äro bladskärare och bita ut stora stycken ur kläder och
filtar. Blott några få av dessa myror ha namn på spanska.
Indianen känner dem alla. För honom äro de inte bara
myror. Han ger alla de olika arterna namn på sitt språk.
Om aftonen samla sig nattfjärilarna i oändlighet i lägret.
De släcka ljuset, de ramla i soppan, de klättra på
myggnätens väggar. Mot ljuset komma de, alla, som flyga, hoppa
och springa. Eldflugor, små och stora, fara surrande
och lysande genom lägret. Federico säger, att om en sådan
faller i grytan, dör man, om man äter av maten.[2]
myggnätets vita väggar klättra små och stora, som ej
få komma in för att pina och störa de vilande vandrarna.
Här härskar den oändliga grönskan i sin vildaste
yppighet och insekterna, som ha millioner kryphål.

Vad vi sakna i urskogen är gläntan, ängen,
gräsmattan, där vi kunna vräka oss, röka och må gott. Här
måste vi alltid sätta oss med största försiktighet. Det
finnes så mycket, som bits. På löv och blad krypa
fästingar, från de största till de minsta. Dagligen plocka vi
tjogtals av dem på våra kroppar. För vår hund Toy är
denna urskogsvandring en lidandets väg. Dagligen plockar
min hustru ur honom stora fluglarver, Dermatomya, små
fluglarver och sandloppor. Toy är ett riktigt vandrande
maskbo.

Det högre djurlivet är fattigt. Sällan se vi spår av
vildsvin eller tapir. Apflockarna äro däremot icke så få,
och apa är, som nämnt, vårt dagliga bröd. Där finnas
vrålapor[3], spindelapor[4], visselapor[5] och de sällsynta
nattaporna[6]. Fågellivet är fattigt. Det är ingen fågelsång i
urskogen. Där sjunga blott cicadorna. Någon gång höra


[1] Åtta sp.
[2] Samma föreställning ha även quicliuaindianerna.
[3] Mycetes (kallas här »manetche»).

[4] Ateles (kallas här »marimono»).

[5] En Cebusart.

[6] Nyctipithecos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:47:48 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsksyd/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free