Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. kap. I kanot genom chimaneindianernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det härligt. På natten sprider månen sitt melankoliska
sken över flod, tält, hyddor och urskog.
Chimaneindianerna liksom moseteneindianerna äro ej
påträngande. Det är tydligen inte fint att vara nyfiken.
Naturligtvis äro de mycket misstänksamma. De undra,
vad vi vilja här, varför vi byta oss till deras trasiga,
lappade skjortor mot hela, vad vi ämna göra med alla
dessa saker. Därtill kommer, att de vita i Cosincho talat
illa om oss. De ha varnat indianerna för oss, påstående,
att vi ämna stjäla allt, vad de ha. På samma sätt hade
de förtalat en nordamerikansk gruvletare, som varit i
dessa trakter. De frukta konkurrensen med andra vita,
som betala indianerna ordentligt.
Vi göra visiter i hyddorna för att byta oss till en
karaktäristisk samling av indianernas tillhörigheter.
Chimane synas likväl ej vara mycket angelägna om besök.
De se besvärade ut. Så småningom börja de likväl att
göra återvisiter. Till och med ensamma kvinnor komma
till lägret, vilket de aldrig skulle göra, om inte min hustru
vore med. När kvinnorna kunna, vända de sig alltid till
henne. Ingen enda går tomhänt ifrån oss. Vi ge dem
allehanda småpresenter. Barnen få socker. Även indianbarn
tycka rysligt mycket om sött. Av våra bytesvaror gilla de
framför allt knivar och yxor samt grova stoppnålar.
Däremot bry de sig ej alls om glaspärlor och granna tyger.
De senare anse de ej nog hållbara till klädedräkt. När
vi fråga dem, vad för tyg de önska, känna och peka de
på tältduken. Den tycka de är bastant nog. Det är dem
alldeles likgiltigt, om ett tyg är rött, blått eller vitt,
bara det är starkt.
Det är underliga indianer, som inte ha det minsta
intresse för att smycka sig. Aldrig se vi, att någon målat
eller tatuerat sig. Kvinnorna ha några enkla halsband
av frön och glaspärlor. Barnen bära några halsband av
frön och tänder. De äldre männen synas försmå allt sådant.
Barnen ha även fjädrar och små skinnstycken på sina
vaggor och skjortor. Dessa äro med säkerhet anbragta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
