Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. kap. I kanot genom chimaneindianernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chimaneindianernas liksom moseteneindianernas land
är säkert ett gott land att leva i. Jag tror knappast, att
människorna där behöva svälta. Ibland äro de tvungna
att vara vegetarianer, ty jakten
och fisket slår även här någon
gång fel under regntiden.
I hyddorna bliva vi ej
bjudna på mat. Den få vi
lyckligtvis själva laga till. Däremot
undgå vi ej den oundvikliga
chichan. Sådan beredes här
av majs, av mandioca och av
bananer. Mandiocachichan är
äcklig. Chichan av bananer är
ej dålig. Den har en söt men
ej äcklig smak. När man blir
bjuden, måste man dricka det
första och det sista i
kalebassen, som vandrar från mun
till mun. Så är bruket hos
nästan alla indianer.
Klädedräkt, vapen, husgeråd äro olika hos skilda stammar.
Dryckessederna äro nästan alltid desamma. Bottenfock
skall det alltid vara. När chimane dricka, dansa och
sjunga de. Någon av deras fester ha vi ej sett.
![]() |
Bild 107. Eldfläkt flätad av ett palmblad. Chimane. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>