Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. kap. Över översvämmade pampas. Mordet på Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med oss, och likväl äro vi för dem alldeles obekanta
människor, vilkas enda rekommendation är, att de äro
väl beridna och ha en så fin hund.
Ni ska inte tro, att gästen på en sådan estancia blir
bjuden att bo i gästrummet och får ligga i en säng med
vita lakan. Han får ofta nöja sig med korridoren eller ett
hörn av familjens gemensamma sovrum, där han spänner
upp sin hängmatta eller bäddar på det hårt tilltrampade
jordgolvet, såsom vi brukade göra. I samma rum sova
flera personer av bägge könen. Man bör inte göra sig
alltför bred. Myggnätet skyddar en för nyfikna blickar,
för svinen, hönsen, hundarna och för myggorna och andra
insekter.
Vi måste naturligtvis prata för maten och
husrummet, berätta, vad för nytt vi hört i granngårdarna
och från världen utanför, tjänstgöra som tidning.
Självklart är, att jag söker att leda in konversationen på sådant,
som intresserar mig. Hela tiden kan jag likväl inte plåga
mitt värdfolk med indianer, gravurnor o. d., utan dessa
saker måste komma som mellanrätt till skvaller, politik
och gummipriser. Bra mycket elakheter hör man sägas
om grannarna. Däremot berättas aldrig en rolig historia,
inte ens en oanständig sådan. Mestizerna och de vita här
sakna varje spår av känsla för humor.
Är det en stor och rik estancia, träffar man ibland alla
möjliga typer där, en motsvarighet till kavaljererna i
Gösta. Berlings saga. Där finnas släktingar, som inte kunna
eller vilja arbeta, och andra människor, som hamnat där
av en eller annan orsak. Ibland möter man de underligaste
européer. På en estancia träffade jag t. ex. en f. d. sångare
från en av Madrids stora teatrar, luggsliten och lite
avsigkommen men alltid pomaderad och med en oklanderlig
nackbena. Herrn på stället hade skaffat sig en ny
grammofon, som spelade någonting ur Figaros bröllop. Den
gamle sångaren sjöng tårögd med. Det var en av hans
glansroller. Han var nu en av gårdens kavaljerer.
Det är ej så underligt, att man här borta träffar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
