- Project Runeberg -  Forskningar och äventyr i Sydamerika /
311

(1915) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. kap. "Chokihuta"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i skogarna. Varje plats, varje gammal åker, varje träd
har sin ägare, sin chokíhua. Vad man företager sig,
riskerar man att stöta på dem.

Efter döden äro människorna fortfarande ägare till
allt, de haft här på jorden. I byn San Ramon våga
indianerna icke odla, ty alla övergivna gamla trädgårdar ha
sina ägare, sina chokíhua. Nästan var man röjer, finnas
chokíhua, som kunna vara farliga. För att undvika dem
måste man bryta mark, där ingen odlat förut. En vit
ville t. ex. i San Ramon hugga ned ett par apelsinträd.
En indian sade, att han ej skulle göra det, ty de tillhörde
hans farfar, som var död.

Även träden i skogen, särskilt de stora, ofta
fantastiskt vuxna bibositräden, ha sina ägare, varför
indianerna äro rädda att hugga ned dem.

En itonama rör ej en nedgrävd skatt, aldrig lerkärl
o. d. från gamla bo- och gravplatser, ty allt detta tillhör
chokíhua. Gräver man på ett sådant ställe, så dör man.
En ung itonama sade, att man inte ens med stryk skulle
få en äldre itonama att gräva.

En mestizfru i San Ramon hade några i jorden funna
lerkärl. När hon en gång var bortrest, kastade tjänarna
bort dem, för att de ej skulle bringa olycka.

Hennes man dog i San Ramon. Hon frågade en
trollkvinna om orsaken. Denna, som hade förbindelse med
chokíhua, sade, att han dött, därför att han grävt upp
en skatt. Ägaren till denna, som dött långt förut, hade
hämnats.

»Pietetslöshet» mot de döda kan icke förekomma här.
Flera itonamaänkor t. ex. ville ej sälja sina korgar och
vävnadsredskap. Detta, sade de, var därför, att de ej
kunde få nya. Säkert fruktade de, att deras män skulle
hämnas, om de voro otacksamma mot dem. En itonama
kan likväl ha kvar de saker, som tillhört hans döde far
eller mor. Vill han använda dessa, ber han först om
tillåtelse. Är det t. ex. en yxa, säger han: »Jag skall
strax lämna den tillbaka.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 03:06:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsksyd/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free