Forskningar och äventyr i Sydamerika / 350 (1915) Author: Erland Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. kap. Till människoätare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bild 142. 1/1. Visselpipa från huariindianerna.

TJUGUSJÄTTE KAPITLET.

Till människoätare.

I Pimenteira lämna oss don Ramon, hans
pojke och Juan. De våga inte gå med till
»vilda» indianer. Redan hos de tama,
stukade pauserna voro de hjärtängsliga, att
något skulle hända. Första natten, vi voro
där, kom Ramon till mig med mitt gevär, som jag ställt i
ett hörn av en indianhydda långt ifrån min bädd, och
sade mycket betänksamt: »Det går inte an att ha för
mycket förtroende.»

Domingo tycker däremot, att det är livat att komma
till vilda indianer.

Arbetarna på Pimenteira gummibarack äro
uteslutande chiquitanoindianer. Flertalet av dessa ha kvinnor
med sig. De moraliska förhållandena på en sådan
gummibarack äro allt annat än goda.

Liksom hos choroti[1] i Chaco ta kvinnorna initiativet
i kärleksäventyren. De sätta sålunda en ära i att förföra
gossar och tävla om att vara den första. En herr V.
berättade mig, huru han hört tvenne av dessa kvinnor
gräla om vem som förfört en viss pojke. Båda skröto av
att ha varit pojkens första lärarinna.

När chiquitanoindianerna äro fulla, blir det lätt
uppträden och slagsmål. Orsaken till dessa äro små
snedsprång, som deras kvinnor gjort.

1906 lyckades ägaren av en gummibarack, P. Flores,[2]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>