Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. kap. Till människoätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra ett besök hos vilda indianer, som bodde några
mil från Pimenteira. Han hade funnit en av deras stigar,
som han följde, och kom till några hyddor. Indianerna
blevo förskräckta. Då han gav dem yxor och knivar, som
han hade tagit med sig, och visade, huru de skulle
användas, togo de väl emot honom. Flores stannade blott
några timmar i indianbyn, och så vände han tillbaka igen.
År 1908 gjorde en förman med några gummiarbetare ett
liknande kort besök hos dem. De bjödo indianerna att
komma till Pimenteira. Där skulle de få mera knivar och
yxor, sade de. Indianerna gjorde sedan ett par besök
på baracken i Pimenteira. Där voro de ganska besvärliga
tack vare sitt tiggeri och sin tjuvaktighet.
En förman, som tyckte, att de gärna kunde göra litet
nytta, sade åt dem, att de skulle sopa den öppna platsen
framför husen. Till och med hövdingen gav han befallning
att sopa. De sopade, togo avsked — och kommo ej mera
tillbaka. »Det är kvinnoarbete att sopa. Sådant göra
passar ej fria män.»
Redan 1909 tänkte jag besöka dessa indianer. Den
gången, blev det ej av. När jag nu åter kom till Rio
Guaporé, beslöt jag att göra ett besök hos denna för
forskarna alldeles obekanta stam. Följeslagare hade jag fått
löfte att få av herr Köhler, representant för ett betydande
gummibolag, som bl. a. äger Pimenteira. Han önskade,
att jag skulle återknyta de vänskapliga förbindelserna
med indianerna och få dem att glömma sopningen.
För bolaget var det även viktigt att bestämt få reda på
om det var dessa eller andra indianer, som mördat flera
av deras gummiarbetare. Bl. a. hade en arbetare blivit
dödad icke mer än två leguas från baracken.
I Pimenteira få vi sex man, alla chiquitanoindianer.
Vi äro sålunda nio, som skola in, d. v. s. utom dessa
indianer, min hustru, Domingo och författaren. När man
på baracken får veta, att min hustru skall med, säga de
allmänt, att då komma vi aldrig fram. »Hon tar sig aldrig
igenom de översvämmade skogarna. Det skulle inte ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
