- Project Runeberg -  Forskningar och äventyr i Sydamerika /
353

(1915) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. kap. Till människoätare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till proviant ha vi, som vanligt, torkat kött, ister, ris,
skorpor av majs, kaffe, socker och salt.

Första dagen avlöper utan några andra svårigheter,
än att vägvisarna göra ett klumpigt försök att föra oss
vilse, fastän vi ännu äro inne på ett område, där de
årligen i månadtal tappa gummi. Tidigt på kvällen komma
vi till en nedfallen hydda, där chiquitanarna förklara, att
vi måste slå läger, såvida vi inte vilja riskera att sova i
vattnet i den översvämmade skogen.

Vi spänna upp våra myggnät, fastän det är absolut
emot mina principer att slå läger på. en sådan plats, ty
i gamla övergivna hyddor brukar det vara gott om ormar.

På natten krälar en skallerorm alldeles nära min
hustrus huvudgärd — så jag har tydligen haft rätt i mina
farhågor.

Då det är klart väder, ha vi inte satt upp tältet, utan
min hustru och jag sova som vanligt på en presenning
på marken under ett stort myggnät. På natten vaknar
jag och tror, att det regnar. Sömnig, som jag är, struntar
jag först i regnet. Efter en stund märka vi likväl, att
bädden är full av myror. Jag tänder en tändsticka och
ser nu, att myggnätet är alldeles svart av stora
bladskärarmyror. Hela nätet ha de skurit sönder.

Följande dag måste vi vada genom översvämmade
skogar och träskmarker. Ibland går gyttjan och vattnet
min hustru upp till halsen, men hon vadar muntert vidare
till indianernas förundran. När det är för svårt, tar hon
den simmande Toy i halsbandet för att få litet hjälp att
komma fram.

När chiquitanarna se, att min hustru utan svårighet
tar sig fram genom träsken, bliva de betänksamma. »Vi
kunna ej finna vägen,» säga de. När det är möjligt, söka
de att föra oss vilse.

Efter tre dagar inser jag, att det är omöjligt att komma
fram med dessa följeslagare. Den sämste av folket sänder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:47:48 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsksyd/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free