- Project Runeberg -  Forskningar och äventyr i Sydamerika /
359

(1915) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. kap. Till människoätare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

veta, att de äro jakthyddor, där indianerna gömma sig
för att lura på sitt byte.

Lustigt nog ha indianerna överallt, där det är vått eller
sumpigt, lagt ut spångar för att inte smutsa fötterna.
Det verkar, som om de gå i fina skor och inte barfota.

Vi ha gått hela dagen, då vi plötsligt få se spår av
tre kvinnor. De ha sett eller hört oss, och så ha de vänt.
Vi äro upptäckta!

I språngmarsch skynda vi på. Tänk, om vi finna byn
tom. Då få vi plötsligt se en liten, naken kvinna, som
förskräckt söker att springa undan. Vi ropa Capitaná,
det namn, som Flores och förmannen burit, som förut
besökt dessa indianer. Kvinnan stannar något lugnad
fastän andfådd av förskräckelse.

Hon ser så underlig ut, där hon står på urskogsstigen,
den lilla människan, fullständigt naken och rödmålad,
smyckad med glänsande musslor och snäckor. Jag räcker
henne en kniv och en grann halsduk, och min hustru ger
henne sin matsäck: en kopp med ris.

När hon får se min hustru, blir hon lugnare.
»Chíqui-chíqui», kvinna, säger hon och känner på hennes bröst
för att övertyga sig om att det är en kvinna.

Nu ska hon berätta, och hon fäktar och pratar. Så
mycket kunna vi förstå, att hennes stam blivit överfallen
och hennes pappa och mamma dödade och uppätna. Det
är förklaringen på de nedbrända hyddorna, på de förödda
odlingarna.

Nu bär det i väg till byn. Först den lilla bruna,
nakna kvinnan och så vi. Det går i ilande fart genom
snår, över och på stockar och bråte, tills vi komma till
en nyodling. Så fortsätta vi genom denna och äro snart
framme på en öppen gård. Omkring denna ligga tre, stora,
runda hyddor, som se ut som halmstackar.

Först är det alldeles tyst. Sedan kommer en ung man
ut ur en av hyddorna och hälsar på oss genom att vinka
med handen. Snart komma även de andra.

Vi äro hos ett folk, som ännu delvis lever i stenålder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 03:06:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsksyd/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free