Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. kap. Huari-indianerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sade, att kvinnorna gå fullständigt nakna. Det
är sålunda alldeles naturligt för dem att gå omkring med
blottade könsdelar. Mina infödda följeslagare skämtade
under hitmarschen ganska friskt om detta. När de kommo
hit, såg man, att de funno det alldeles naturligt och att det
ej var något att skämta över. Lustigt nog kan man få
en huarikvinna högst generad. Man ber att få hennes
näspinne. Hon är mycket ovillig att giva bort den, och
man måste bjuda bra för den. När hon tar bort pinnen,
håller hon handen för ansiktet, och så springer hon in i
hyddan och söker skyndsamt reda på en annan näspinne
eller en vanlig träpinne. Hon ser ut som en vit kvinna,
som blivit överraskad i badet, fastän denna inte håller
för näsan.
I över- och underläppen bära kvinnorna läppknappar.
Sådana ha de av tre slag, vanliga träpluggar, små pinnar
av harts (bild 161 B) och långa spetsiga pinnar av samma
material (bild 161 A). De senare brukas i vardagslag.
Halsband ha kvinnorna av flera slag. Grannast äro de av
musselskal, som man genomborrat och omsorgsfullt
polerat (bild 163 B). Intressanta äro halsbanden av
runda snäckskalspärlor (bild 160). De äro av samma
typ som dem, vilka i stor mängd användas i El Gran
Chaco. Omkring fot- och armlederna, ovanför vaden och
omkring överarmen ha de bomullsband, som strama
onaturligt hårt till.
Den huarikvinna, som vi mötte i skogen, hade alla sina
prydnader på sig, fastän hon var ute och sökte honung.
Dessa bäras alla dagar och ej blott vid festliga tillfällen,
detta med undantag av de långa läppknapparna och de
långa örhängena.
Huarikvinnorna värdesätta en del av sina prydnader
mycket högt. Detta gäller särskilt halsbanden av stora
musselskal. Det är antagligen mycket arbete att slipa
dem alldeles glänsande. Vad som är gjort av frön, är
däremot lättare att få. En del smycken av tänder äro
de mycket snåla på. Av våra bytesvaror äro utom yxorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
