Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. kap. Huari-indianerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av stort intresse är den bild 170 avbildade
»panflöjten». Den består egentligen av tre med vax
sammankittade visselpipor, som giva olika ton.
När huari börja sin dag före solens uppgång, dansa
de omkring trumman inne i hyddan, och sedan dansa de
ute på gården, springande i gåsmarsch efter varandra.
Hela tiden sjunga de en entonig sång och spela på de långa
bambuflöjterna. I dansen deltaga blott männen.
Även på kvällen dansa indianerna, och då deltaga
även vi, särskilt min hustru. Hon gör sig riktigt bra
bland de nakna människoätarna. En av männen dansar
med en mycket vacker dans- och stridsklubba under
armen (bild 155). Denna, som vi byta oss till, är överklädd
med en prydlig korgflätning och prydd med fjädrar.
Naturligtvis se vi ej mycket av vardagslivet hos dessa
indianer. Vårt värdfolk sysselsätter sig mera med oss än
med sina egna angelägenheter. Allt, vad vi ha, är så
utomordentligt intressant, allt skola de prova, tumma och lukta
på. När min hustru har gjort i ordning sin bädd, komma
de alla för att i tur och ordning pröva den, lyckligtvis
utan att lämna kvar några insekter. De, som minst bry
sig om oss, äro de gamla kvinnorna. De ha inte tid.
Obekymrade om vår närvaro göra de lerkärl, som de bygga
upp på vanligt sätt av lerrullar (bild 157—158) och släta
med en valnöt, eller slipa de på en sten musselskal till
halsbandsprydnader.
Barnen samla sig omkring oss; liksom kvinnorna hålla
de sig framför allt till min hustru. En gång se vi dem
leka med »tunnband», gjorda av lianer. De äldre spela
boll med gummibollar, som de själva tillverka. Bollen
kastas upp i luften, sedan stöta de den till varandra med
huvudet. Den får ej vidröras med handen. Detta är ett
svårt spel, som har en stor utbredning bland indianerna
i Sydamerika.[1]
Vid ett tillfälle är en liten flicka snäsig och elak mot
sin mamma. Hennes pappa tar henne och bär henne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
