Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. kap. Nedför Rio Guaporé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med en liten flodångare fara vi nedför Rio Guaporé,
besökande flera av vita eller negrer bebodda
gummibaracker. På den brasilianska sidan av floden bo
huvudsakligen negrer, på den bolivianska vita och mestizer.
De negrer, som bo här, härstamma från förrymda eller
frigivna slavar. Det är, som bekant, inte bara hudfärgen
och lukten, som skiljer de vita och negrerna åt. De äro
olika i allt. Mestizerna och de vita här äro mycket
företagsammare än negrerna. De utforska nya gummiskogar,
under det att negrerna ogärna begiva sig ut på några
dylika äventyr. Mestizerna och de vita ha i regel stora
skulder och leva flott, negrerna ha inga skulder utan tvärtom
tillgångar men leva dåligt. De förra äro ytterst gästfria,
de senare äro misstänksamma och föga tillgängliga, vilket
kanske ej är så underligt, då de förr varit illa behandlade.
I negerhyddorna vimlar det av ungar, hos de vita,
mestizerna och de civiliserade indianerna ser man
sorgligt få barn. Alla negrer, även de fattigaste, vilja vara
herrar, och man ser dem sällan som tjänare. Negrerna
ha däremot ofta indianer i sin tjänst.
Även några få européer bo vid Rio Guaporé.
Betydande gummiskogar ägas sålunda här av ett tyskt bolag.
Jämföra vi negrer och indianer, finna vi, att de förra
ofta förefalla oss löjliga, de senare aldrig. En indian,
han må vara hur förfallen som helst, blir aldrig löjlig.
En indianska klär sig icke, såvida hon ej är en vildinna,
kommen direkt frän urskogen, uti alla möjliga granna
färger — och knappast då heller. En negress’ garderob
är däremot, som vi veta, allt annat än enkel och smakfull.
Ju vansinnigare färgsammansättningar hon kan få tag
i, desto nöjdare är hon. Kanske är det negresserna, som
ha god smak, och vi, som ha dålig. Man bör vara försiktig,
när man uttalar sig i smakfrågor.
Flodångaren för oss till Alianza vid Rio Mequens,
där jag ämnar fortsätta med att undersöka den där
befintliga gamla grav- och boplatsen. I Alianza träffa vi
den duktige men något fantastiske forskningsresanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
