Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. kap. Gummikrisen i Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubbar, kvinnor och barn kvar. Männen hade alla
frivilligt eller ofrivilligt utvandrat.
Då arbetskraften var så dyrbar, sökte man överallt
att binda arbetarna vid sig genom det s. k. skuldsystemet,
som vi lärt känna i S:a Rosa. Man lagade så, att
indianerna alltid hade så stora skulder, att de i
verkligheten voro slavar.
Man sålde arbetare genom att överlåta skulderna till
en annan person. Då denne visste, att skulderna ej kunde
betalas av arbetarna själva — betalade man vid sådana
köp även tilläggspremier. I arv ingingo tjänarna såsom
tillgångar, likaså vid konkurser.
Fjälltrakterna i Bolivia voro ej beroende av
gummiindustrien, inte ens under den värsta prisstegringen. Ett
par handelshus sände visserligen varor därifrån och gjorde
goda affärer, men dessa trakters export har aldrig varit
i huvudsak inriktad på gummitrakterna. Blott ett mindre
antal indianer emigrerade därifrån till urskogarna och
detta huvudsakligen från Bolivias och Perus gränstrakter.
I fjällen hade man landets andra »guldgruva», nämligen
tennfyndigheterna, och man var ej beroende av
gummiindustrien. Det visade sig, att indianerna från högfjällen,
quichua och aymara, ej tålde klimatet i de fuktvarma
skogarna, varför de voro mindre eftersökta.
När under de senaste åren gummit tack vare
plantagerna i Asien starkt fallit i pris, inträffade i hela det inre
Sydamerika en mycket svår kris. Jag skall försöka att
här redogöra för verkningarna av denna i de trakter, vi
berest.
Det visade sig då, att de, som förtjänat förmögenhet
på gummit, som hade rygg att motstå krisen, inte voro
många och att dessa voro de handelshus, som samtidigt
exporterat gummi och importerat varor. Främst bland
dessa var huset Suarez H:nos, ett bolivianskt-engelskt
bolag. Därtill kom Braillard:nos y C:ia, ett
franskt-schweiziskt hus, Alfred W. Barber y C:ia, en engelsk-tysk
firma, Zeller & Villinger och några till. Flertalet inhemska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
