Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. kap. Cavinas missionsstation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknar övriga tacana- och panostammars, misstänker jag,
att vi här ha en stam, som bytt språk.
De gamla talade aymara, säga de själva. Detta
förefaller alldeles orimligt, och dock kan det ej förnekas,
att cavinaindianerna lånat ord från aymaraspråket men
däremot ej från quichuan, t. ex. flera av räkneorden[1].
Åymaraindianerna gjorde vi helt flyktigt bekantskap med
under vår marsch över Tunaris snöfjäll. De bo långt
härifrån. Närmare bo däremot quichuaindianerna.
Aymaraorden i cavinaspråket ha de kanske lärt sig i
jämförelsevis sen tid, kanske under kinabarkens dagar, då
fjällindianerna genomströvade urskogarna på Anderna.
Egendomligt är det likväl att de inte lärt sig quichua i stället,
ty flertalet insamlare av kinabark talade detta språk.
Det är därför möjligt, att aymaraorden kommit in i
cavinaspråket i förcolumbisk tid, då aymarastammen hade
mycket större utbredning och betydelse, än den nu har.[2]
Vårt första intryck av cavinaindianerna var allt annat
än gott. Det var en söndag, vi kommo till Cavinas. Redan
samma afton gjorde vi besök i ett par av cavinaindianernas
hyddor. Man firade suparedagen. Flera av indianerna
frågade efter brännvin. När jag sade, att vi inte hade
något brännvin, begärde de angosturabitter och agua
florida. Det sistnämnda är en otäck, sprithaltig parfym.
Några av de unga cavinamännen spelade kort — jag tror
det rent av var poker.
Senare samma afton berättade munkarna om
cavinaindianerna, att de voro mycket svårhanterliga. En munk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
