Forskningar och äventyr i Sydamerika / 504 (1915) Author: Erland Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. kap. Sagor om himlakropparna, elden m. m. från cavina- och tumupasaindianerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha stulit min eld,’ sade grodan och hoppade fram till
soporna, som pojken hade satt eld på. Hon kastade sitt
vatten på elden, så att den slocknade.

Den andra pojken hade sprungit långt och hade tänt
eld på en röjning, som han gjort för att odla majs. Nu
hade pojkarna eld, och sedan dess ha människorna eld.
Det visste inte grodan.

Bild 234. Liten däggdjursfalla, uppställd av Salvador från Tnmupasa.

En av pojkarna sade henne, att om hon tände i deras
röjning, skulle de bjuda henne på choclo[1], när den blev
färdig. Det gick grodan in på. Hon hoppade mitt ut i
röjningen, och där tände hon eld. Under tiden hade
pojkarna tänt i alla fyra hörnen på röjningen, så att hela
röjningen brann. Grodan kunde inte komma ut. Hon
kastade sitt vatten, men hon kunde inte släcka elden.

Hon brann upp och dog.»

Jämföra vi de sagor, jag här samlat, med dem från,
moseteneindianerna, som vi lärt känna vid övre Rio Beni
icke så långt från Tumupasa och inte heller så ofantligt
långt från Cavinas, finna vi, att de äkta indianska sagorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>