Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. kap. Vi får underrättelser om världskriget och besluta att resa hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjevis och föra ej ihop dem i byar. Yuracáreindianen
tycker inte om för mycket grannar. Detta är orsaken
till att denna stam, som blott räknar ett par tusen individer,
bor över ett så väldigt område. Vi ha redan en gång förut
mött dem under denna resa. Det var, som vi veta, hos
chimane vid Rio Maniqui.
År 1908 besökte jag yuracáre. Det var vid Rio
Chimoré. Jag var då även i missionen, vars undergång
jag då med orätt förespådde. Efter vad jag erfor i S:a
Rosa, har missionen tvärtom på sista åren gått betydligt
framåt. Det beror säkerligen på att missionen varit i
goda händer — ty den missionär, som verkar bland
yuracáre, den har ett hårt arbete. Bland dessa indianer ha
många missionärer misslyckats.
De få dagar, jag här är i tillfälle att iakttaga yuracáre,
använder jag huvudsakligen till att ta fotografier. Detta
därför, att min fotografering 1908 inte hade lyckats. Filmen
hade skadats av fukt.
Yuracáreindianerna ha ett egendomligt utseende. Mest
i ögonen fallande är deras långsmala ansikten. De äldre
männen ha ofta något mycket distingerat över sig. De
skulle göra sig utmärkt i frack och vit halsduk. Flickorna
se käcka ut. Inte ens mestizerna, deras husbönder, lära
våga sig på något fuffens med dem. Yuracáre äro lika
svartsjuka om sina kvinnor som chimane. Därför finnes
det inga eller ytterst få yuracáremestizer.
Liksom chimane ha yuracáre mycket purupuru. De
vita, ofta svartblå fläckarna vanställa dem ibland som
äldre.
Vi besöka några av deras hyddor i närheten av S:a
Rosa. På ett ställe har man aftonen förut festat mycket
grundligt. Männen ligga utsträckta på marken i sina
vackert målade barkskjortor och sova ruset av sig.
Kvinnorna, »arbetarhustrurna», hålla däremot strävsamt på med
allehanda göromål.
Omkring hyddorna äro stora, välskötta odlingar med
mandioca och mycket annat. Mestizerna förklara, att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
