Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - I helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
annat än i herrarnas rum samt i korridorer. Cigarretter
funnos icke.
Det dansades med liv och lust till kl. 10, då matsalen
utrymdes och vädrades för att ordnas till supén. Den bestod av
ett ganska rikligt smörgåsbord med brännvin, fisk, kött och
efterrätt. Man drack Arboga-öl, hembryggt julöl och
svagdricka. Till efterrätten serverades sherry. "Per
Mattsa"-silver-bägaren firade här sina bästa dagar. Efter supén bjöds kaffe,
konjak och punsch. Så fort supén var överstökad, började
dansen igen. Den fortsatte med om möjligt ännu större fart, då alla
de, som förut spelat kort, stötte till. Vid ett-tiden var det slut,
ty de flesta hade lång väg hem.
I regel var det mycket livat och muntert på dessa notvarp.
Glädjen stod alltid högt i tak. Någon onykterhet förekom icke
på dessa julbjudningar. Var det någon ungdom, som fått litet
för mycket till bästa, fördes han omärkligt till något rum och
förankrades. Nattgästerna blevo kvar två à tre dagar. Då
dansades det varje kväll samt även före middagarna. Man var
således långt före sin tid! Våra långväga gäster voro
familjerna Eriksson på Ramsbergs Bruk, Berglund på Ramshyttan med
sina många flickor, Törnblom på Liljendahl samt Carlborg på
Baggå. Det var en tre mil till dessa ställen. Sedan var det vår
tur att gästa dessa familjer några dagar under jullovet, vadan
feriedagarna alltför hastigt försvunno.
Uttersberg var då ändstation för
Köping—Uttersbergs-banan. Jag tror icke, att det var många resenärer, som reste på
denna järnväg, utan att komma upp till oss, ty Uttersberg var
känt för sin gästfrihet liksom för övrigt alla hem i Bergslagen.
Vi barn kommo ibland hem med kamrater, som ofta blevo kvar
i veckor. Men någon ständig gäst hade vi ej. Tidtals kom dock
en f. d. brukspatron, vilken för var gång stannade tre veckor.
Stilla och försynt som han var, gjorde han ingen för när. Man
endast beklagade honom.
Under 80-talet kom en ny stationsinspektor till Uttersberg.
Hans hustru hade i tidigare år varit aktris. Om det var hon
elkr någon annan, som gav impulsen till att spela teater, kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
