Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - I helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
kvinnsperson. Han bleknade till så mycket, som den röda
färgen tillät, samt sade efter en förnämlig svordom: "Käringen
kommer, vad f—n ska’ jag göra?" Jag föreslog, att han skulle
krypa under bordet, över vilket låg en mycket lång och
skylande duk.
Risum teneatis amici! Ordningens upprätthållare i
samhället kröp verkligen under bordet, medan jag gick emot det
mycket manhaftiga fruntimret samt frågade henne artigt, varmed
jag kunde stå till tjänst. Hon sporde: "Är min man här?",
varvid jag svarade: "Jag vet icke vem eder man är, men i alla
händelser kan ni se, att han icke sitter här vid bordet."
Tackande för svaret, tillade hon: "Nej, jag ser det. Jag får väl lov
söka honom någon annan stans, fastän man sagt, att han skulle
vara här hos herrarna." Och så gick hon. Vi fingo upp vår
man på stolen igen samt fortsatte med glasexercisen. Längre
fram på natten, då han och jag togo oss en promenad, stötte vi
helt oförmodat ihop med den äkta hälften, som ögonblickligen
sprang på den i hennes tycke nog mindre äkta andra hälften, tog
den i armen samt lät mina hastigt retirerande öron endast
uppfatta: "Nu har jag dig." Tidigt påföljande morgon redo
bröderna Cornelius hem, medan vi slogo in på vägen mot Borlänge.
Ett engelskt turistsällskap, bestående av en herre och två
damer, hade tagit samma nattkvarter som vi i Borlänge och i
Falun, dit vi sedermera redo. När vi så träffade engelsmännen
återigen på gästgivargården i Leksand, började vi smått ’känna
oss bekanta, varför Evers och jag frågade herrn, om han ville
dricka ett glas punsch med oss. Han tackade genast ja samt
placerades mellan oss i en liten berså. Jag satt på hans högra
sida, där vi hade vårt medförda punschlager i en ishink, vadan
jag blev den, som fick sköta serveringen.
Engelsmannen läppjade till en början försiktigt på
punschen, men efter en halv timma hade han avancerat så långt, att
han skulle kunnat taga punschgraden och t. o. m. erhålla ett
non sine, om det varit fråga om examen i punschdrickning. Vi
varnade honom förgäves för den söta drycken, men han ville
bara tentera till högre betyg. Slutligen blev han fullkomligt vim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
