Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
gården, som låg ett litet stycke från herrgården, var litet si och
så med nykterheten. På denna gästgivargård höllos de s. k.
stybbskrivarfesterna — jag var aldrig med på någon sådan —
då samtliga brukstjänstemän utefter hela Hedströmmen voro
kallade. Det lär ha gått mycket hett till vid dessa tillställningar,
som med början kl. 5 en lördagsafton ibland kunde sluta först
på måndagsmorgonen. Man berättar, att vid ett sådant tillfälle
en inspektor vid ett av de närliggande bruken en
måndagsmorgon sågs körande av och an på järnvägsspåret frågande efter
vägen till sitt hem.
Hos dessa brukstjänstemän stod vid samkvämen visan högt
i kurs. Man kunde sjunga natten lång. Jag minnes speciellt en
bokhållare, som vi kallade "Svante". Han var i vardagslag tyst
och fåordig, men efter några glas blev han förändrad och sjöng
hela natten den ena visan efter den andra. Repertoiren var
storartad, minnet icke sämre. Det är sannerligen skada, att dessa
visor ej upptecknats. I visböckerna finnas de icke och skulle
kanhända ej nu få tillträde där, om de kommo och knackade på.
Men roliga voro de. En och annan tangerade kanhända
oanständighetens gräns.
Till dessa stybbskrivarfester voro i regel Bomans flickor
inbjudna. Det var huvudsakligen knack, som spelades. Men
även killeleken började nog att ställa till litet oreda i
plånböckerna, ehuru det icke gärna rörde sig om några större belopp.
De små lönerna jämte svårigheten att skaffa pengar satte sin
hämsko på spelet, där det alltid spelades kontant. Lappsystemet,
då man skrev: "God för .... kr." och sitt namn under, sedan
sista sedeln vandrat till en annans plånbok, kände man icke till
i Bergslagen.
Vid sådana tillfällen konsumerades en del våtvaror på
gästgivargården, som icke hade utskänkning, varför arrangörerna
svarade för det "löpande" under festen. Men det var ingenting
emot den gästfrihet, som utövades mot "grannas" bokhållare,
då de kommo på besök.
Många roliga episoder ha utspelats på dessa brukskontor.
Därifrån skulle nog kunna berättas en del komiska poänger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
