Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
sina underhavande, ty han hade en kitslig tunga och använde
käpp och piska vid lämpliga tillfällen. Hans stora framgång
hos det täcka könet bidrog ej heller att öka hans popularitet.
En tidig morgon hade jag med en av skogvaktarna vid årorna
lagt ut med ekstocken från land, då denne plötsligt skrek: "För
Guds skull, Easse, ser du ej, att det är herr Carl!" Jag vände
mig hastigt om i ekan och såg bakom en buske en karl med en
bössa, riktad mot mig. En annan gång åkte jag hem sent en
mörk kväll ensam i en kärra genom en tät skog, då plötsligt två
karlar sprungo fram, fattade i tyglarna på hästen, som kom i
vanlig landsvägstrav, och ropade med förställd röst: "Nu ska
du få!" Det var icke tid säga: "Det är herr Carl", utan jag
gav hästen, ett ystert halvblod, två ordentliga rapp med piskan,
med påföljd att den reste sig, varvid karlarna släppte taget. Ett
tredje rapp förde mig fortare hem än jag ville. Denne
inspektor, som för övrigt var en mycket duglig man, blev till sist så
hatad av folket, att han omöjligen kunde vara kvar vid bruket.
När han reste, tordes han icke taga tåget utan for tidigt en
morgon med häst norrut, utan att någon av folket fick veta
tiden för hans avresa. Då hade säkerligen någonting inträffat.
En inspektor på ett mindre bruk erhöll en mycket
mångsidig utbildning. Han fick ej stå främmande för någonting.
Han hade hand om lantbruket, skogen, timmerdrivningarna,
hyttan, gruvor, såg, stall, ladugårdar m. m. Uttersberg hade tre
stora utgårdar, som inspektören måste se till, varför det var ett
ständigt åkande för honom. En häst räckte knaippast till för
alla dessa färder. Skogen sköttes i stort sett av en jägmästare,
som kom ett par gånger om året för att bestämma, var det skulle
huggas m. m., men dessa arbeten måste övervakas av
inspektören, vilken fick en mycket lång arbetsdag.
Bruksbokhållarna hade i brukens närfiet i regel icke så
många herrbekanta, med vilka de kunde idka umgänge. De
levde rätt cå isolerade. På Uttersberg inskränkte det sig till
umgänge med personalen vid järnvägsstationen samt två
grosshandlare, d. v. s. handlande, som hade öppen bod, där allt kunde
köpas. Av dessa var den ene bosatt vid Uttersberg och i dagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
