Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
blev det alltid överallt samt vira, där jag som mindre sakkunnig
fick betala lärpengar.
Även jag har en gång tillhört stybbskrivarnas skrå. Det var
1888. Utexaminerad från krigsskolan samma höst hade jag
ingenting att göra, vadan jag insattes på brukskontoret samt
fick till uppgift att bland annat sköta ett tjugutal jämtlandskor,
som bruket inköpte genom ryttmästare Löthman i dåvarande
Jämtlands häst jägarkårs reserv. Den övriga
ladugårdsbesättningen utgjordes av den svart och vita s. k. herrgårdsrasen.
Dessa kor voro visserligen stora och vackra men icke vidare
högmjölkande. Jämtländskorna voro placerade på en utgård,
Storängen, belägen en knapp halvmil från Uttersberg. Jag kan ej
erinra mig, att vi blevo så synnerligen belåtna med dessa djur,
vilka då och då inspekterades av ryttmästaren, som även anlände
en gång under min regeringstid.
Ryttmästar Löthman var en mycket liten man, betydligt
korpulent samt begåvad med ovanligt korta ben. Han tillhörde
den typ människor, som man ibland finner i sydöstra Europas
hörn, vilka förefalla ett par centimeter kortare, då de resa sig
från sin sittplats, på grund av benens korthet. Då Löthman
lämnade tjänsten, tillfrågades han, om han ville ha majors avsked,
vartill han nekade. Förvånad frågade honom regementschefen
efter orsaken. Ryttmästaren genmälde då, att folk möjligen
kunde tro, att han varit på infanteriet. Det ville han icke
utsätta sig för!
Nå, ryttmästaren kom alltså på inspektion. Jag skjutsade
honom till utgården i en släde, där han tog bra plats, medan jag
fick sitta på ett mycket märkvärdigt sätt på det som var över
av sätet. Det var minsann icke mycket. Vi kommo emellertid
fram till Storängen. Inspektionen utföll till belåtenhet.
Inspektören befallde, att extra förplägnad skulle tilldelas korna på
grund av dagens betydelse, vilket ock skedde. När vi skulle
lämna utgården, passade jag på att sätta mig före ryttmästaren
i släden, troende att bland militären livets vedermödor äro till
för att delas. Och så åkte vi med mig mycket inramad och
fastklämd. Då vi kommit ett stycke på väg, skyggade hästen, sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
