Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
för honom att bli herre över djuret. På mina vidare frågor fick
jag ur honom, ehuru litet motvilligt, att han insett, att han icke
kunnat göra någonting, och då satt sig i botten av kolryssen.
’"Jag anbefallde mig sedan i Guds hand", sade han, vilket
yttrande är rätt betecknande för detta styva bergslagsfolk.
Från de tjugu år jag tillbringade på Uttersberg har jag den
bestämda uppfattningen, att arbetsfolket därstädes trivdes
utmärkt bra och var tillfreds med de rådande förhållandena. Ordet
strejk fanns icke då i arbetarens vokabulär. Ej heller sabotage
hade vunnit burskap. Det låg i hela atmosfären en känsla av
trivsamhet, vilket naturligtvis återverkade på behandlingen av
folket. Det bemöttes också utmärkt vänligt av brukets alla
tjänstemän från den högsta till den lägsta. Det var under dessa år
endast en tjänsteman, som på grund av kitsligt uppträdande mot
folket blev uppsagd, nämligen den ovan omtalade "spektorn".
Pliktkänslan hos de gamla arbetarna var stor och även hos
de yngre, vilka under uppväxtåren i föräldrarna endast sågo
goda exempel samt även av dem tillhöllos att arbeta efter bästa
förmåga. Allvaret i arbetet jämte pliktkänslan gingo i arv. Men
jag tror, att bruksarbetaren ock kände med sig och förstod, att
bruksledningen ville honom väl, om han gjorde sin skyldighet.
Läkare eftersändes, så snart sådan var av behovet påkallad.
Sjuksköterska fanns på bruket, som hade särskild sjukkassa,
från vilken medel utbetalades, då det behövdes. Mat sändes
alltid till de sjuka från herrgårdsköket.
När godtemplarorden på 8o-talet vann insteg i vårt land,
fick den även anhängare vid Uttersberg. Bruksledningen, som
insåg rörelsens stora betydelse, understödde den så mycket som
möjligt. Och det så mycket mera som en del av det yngre
smed-och hyttfolket, vilket hade en relativt god förtjänst, gärna
gjorde sig en glad dag på söndagarna, varigenom arbetet ibland blev
lidande. Omkring 90-talet invigdes på Uttersberg arbetarnas
samlingslokal.
Ofta nog tillbringade jag i mina yngsta år min tid i
snic-karstugan, där svarvstolen var magneten. Där hade bruket en
gammal snickare, Per-Erik, en hjärtans snäll och beskedlig man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
