Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Fiske och jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
man kan tänka sig. Burar användes aldrig, sänkhåvar någon
gång. Vanligen tog man på spön. Det tillgick på följande sätt:
I änden på det en och en halv meter långa spöet bands fast ett
stycke kråka, skata, ekorre, groda e. d. Spöet stacks ned i botten
av ån samt lutades mot stranden eller mot någon sten i
strömmen, dit man då fick vada. Det dröjde icke länge, förrän
kräftorna kröpo fram ur sina gömslen odh -började äta på betet. I
klart vatten kunde man se hela proceduren. Nu gällde det att
försiktigt lyfta upp spöet från botten, föra det mot vattenytan
samtidigt som man satte en håv under betet med därpå
hängande kräftor, vilka dels sutto fast vid själva betet och dels höllo
i varandra.
Hedströmmen var som sagt ovanligt kräftrik. Jag tror
icke, det är överdrivet att säga, att vi varje sommar togo upp
omkring 500 tjog. En del åtos genast upp, men en del sumpades,
matades och förtärdes senare vid högtidliga tillfällen. En gång
på sommaren anordnades i trädgården, ofta i förening med
ut-klädning, ett större kräftkalas, vilket började vid ett-tiden och
höll på många timmar.
Om kräf t fångsten var givande, kan jag dock icke säga
detsamma om fisket. Men jag tror i alla fall, att mitt metspö har
givit mig lika mycket fisk som någon annan pojkes. Ingen av
oss bröder var egentligen road av fiske, antagligen beroende på
det dåliga resultatet. Jag kan ej erinra mig, att det vid nästan
alla båtfärder utkastade draget någon enda gång gav ens ett
napp. Till sist kom man på idén att plantera in braxen, som
förökade sig mycket hastigt med den påföljd, att braxen i alla
möjliga former stod på bordet. När jag tänker på den tiden,
hostar jag som nu i skrivandets stund för att få bort
braxen-benet, vilket jag tycker mig känna i halsen.
Många vatten hörde till Uttersbergs bruks marker. Bland
andra en liten mossjö, som låg på vägen mot Forshammar. Vi
beslöto oss en dag fara dit och meta. Genast vid framkomsten
kastade jag ut mitt metspö med en vanlig mask på kroken, erhöll
ögonblickligen napp, drog upp samt fick en abborre av ovanlig
storlek. Oaktat vi sedan sutto kvar där och metade med mask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
