Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Fiske och jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ligen tomma lommapung. Att själv kasta upp en sten i luften,
taga upp bössan från marken och träffa stenen, var en leksak
för honom, utom då vi förut hade tagit bort haglen. Vid sådana
tillfällen svors det nog litet däruppe i skogarna.
Österberg var outtröttlig i att spåra och ringa räv samt att
mota fram dem till den av honom förut placerade skytten. Alla
knep kände han till. Det var sällan, han måste lämna en räv,
som gått in i gryt. Han kände alla lyor i skogen och visste, om
det var möjligt att ur dem få ut djuret. I regel kom skinnet med
hem. När ingenting annat hjälpte, tog han fram dynamit, som
han hade förvarad i bomull i en bleckdosa i jaktväskan. "Man
måste ha det så", sade han, "ty annars, om man ramlar omkull
och faller på dynamiten, flyger man åt h—te förr än det varit
meningen." I dynamiten satte han en lång stubintråd och band
alltsammans stadigt fast vid en käpp. Alla grytets ut- och
ingångar, utom det som sist använts av räven, täcktes noga.
Därefter stacks den påtända stubintråden med käppen ned i ett hål,
som man grävt bakom räven, varefter hålet hastigt fylldes med
sten och jord. Framför öppningen hade satts ett litet nät. Efter
en stunds väntan hördes ett dovt skott. Några sekunder efteråt
satt räven livslevande i nätet. Som Österberg framför allt
tänkte på hundarnas utbildning, blev det vid sådana tillfällen en
alltför ojämn strid. Men givetvis fick han hundar, som ej
släppte i första taget.
När det blev spårsnö, kom Österberg ofta vandrande ned
till bruket en timme innan det blev skjutljust, samt föreslog
rävjakt. Vi foro då efter intagen frukost i kappsläde ut i skogarna
på de av Österberg så väl kända vägarna samt holmade räv. Var
lyckan oss huld, kunde vi ibland på en sådan dag räkna bytet
i pluralis.
En gång hade jag med mig till Uttersberg ett par
regementskamrater för att jaga änder. Den ene var mycket närsynt och
hade aldrig jagat vare sig änder eller något annat villebråd. Av
misstag hade han fått med från Sannahed endast en liten portativ
resnecessär, vari förvarades hans reseffekter: en tandborste.
Avresan hade skett i största hast efter en utryckningshippa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
