Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolliv i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
få bort alla vedträn och käppar, vilka voro uppgillrade, samt
rusade in i rummet under ett regn av papperstussar av alla slag
samtidigt som han skrek: "Håll tyst!" Så framkallades custos,
som fick ovett och ibland smörj för oordningen i klassen. Under
hela lektionen, vilken ägde rum måndags- och torsdagsaftnar
kl. 5—6, var det ett förfärligt väsen och skoj. Man försökte att
bli utkörd för att få komma ned på skridskobanan, vilket även
lyckades då och då, åtföljt av hans: "Hälsa far din, då du
skriver." Något vidare intresse för undervisningen kunde man
icke konstatera hos "Knatte", som var femte minut såg på
klockan och var tionde lade den till örat för att höra, om den
verkligen gick. Vi längtade till skridskobanan och han till
schweize-riet, där han säkerligen hade större trevnad än i klassen.
Men vi hade en extra lärare, som hade ännu mindre respekt
med sig. Han hade morgontimmarna och kunde aldrig komma
i tid till lektionerna. Som han bodde i läroverkets närhet,
sprungo vi hem till honom och bultade på dörren, skrikande:
"Upp Sven-August, upp Sven-August, klockan är sju slagen!"
Jag är övertygad, att han mången gång först väcktes av våra
knackningar, ty så sent kunde han ibland infinna sig till
lektionerna. Sven-August var en stilla och försynt man. Väl
kommen i katedern gav han sin lektion utmärkt — det var i franska.
Stojet i klassen var emellertid ibland så högljutt, att ingen
kunde höra, vad läraren yttrade. En av kamraterna, "Eång-Erik",
gick en gång upp till honom i katedern och satte sig bredvid
honom, i hopp om att kunna få någon nytta av lektionen.
Fåfängt. Till slut skrek Eång-Erik åt kamraterna, sedan han
slagit sin knytnäve åtskilliga gånger i bordet: "Håll tyst så
pass mycket, att åtminstone jag, som sitter bredvid magistern,
kan höra, vad han säger." Flera av kamraterna spelade kort
under lektionerna för Sven-August. Var det en översättning,
ropade den, som fått frågan: "Skicka hit lurken!" Att
erhålla ett cum laude för honom var ingen svårighet. Han
fordrade endast, att man skulle översätta ett tjugutal sidor i en bok,
till vilken man skaffade översättningen, vars blad klistrades in
i boken. Vid tentamen läste man den franska texten och drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
